måndag 26 oktober 2009

Naturmänniskan eller det institutionella årskortet



En man – min far – står i snön med bar överkropp. Snödrivan har lagt sig över taket på fjällstugan och bergen uppenbarar sig i bakgrunden. Han blickar ut, njuter och är tillsammans med vänner under en härlig tur i fjällandskapet. Situationen är trolsk.

Naturen kan locka till rekreation, njutning och eftertanke. Naturen och människan har sedan lång tid tillbaka varit mytisk. Som upplevelsen av söndagsutflykten med prickigkorvsmörgås, kaffetermos som avnjutits i en lummig daggstänkt skog.

Naturupplevelsen var även att prestera, att resa till Norrland för att vandra i fjällen i regi av Svenska Turistföreningen. Det var något exotiskt för storstadsbon att möta det öppna fria, friska och utmanande landskapet under 1930-talet och framåt.

Det var i skuggan av andra världskriget som frihetskänslan tog sig i utryck mer och mer. Att skaka sig av dammet av det obehagliga.

Det kan vara askes- prestationsmoralen och individualismen som skapades. Individen i samspel med naturen.

Prestationen och den vältrimmade kroppen anammades inom frisksportsrörelsen att skapa en sund människa. Det var även att nå fram med politiska syften som t.ex. Leni Riefenstahl’s titaner. Att den kropp som är i trim är en god soldat.

Dagens kropp är trimmad institutionellt i grupp. Den frihetskänsla som grundade sig utifrån att uppleva naturen har ersatts av ett årskort. Detta årskort gäller bara inomhus.

Inga kommentarer: