Ett uppehåll

Ett halvår långt uppehåll träder nu in på min blogg. En bok skall författas. Alla disponibla utrymme i hjärnan skall begagnas och alla lediga tankar skall fyllas med inspiration, just för detta tillkommande alster.

Överliggaren

Nu skall det handla om överliggare. Inte en överliggare som till räcken eller för stolpar, till bland annat staket, plank och pergola. Nej det är den mänskliga överliggaren.

Sam Ask är den mest legendariske överliggaren i Lunds historia. Han lyckades att vara inskriven på universitetet i 12 år med den stora bedriften att endast ta en enda delexamen.

Han var den evige studenten som inte kunde anpassa sig i det samhälle som krävde effektivitet och anpassning av sina medborgare.

Sam Ask som var kraftigt överviktig men hade en rapp tunga och deltog hellre i Lundakarnevalerna och vid stora fester. Han skämtade gärna om sin kraftiga kropp, och en välkänd formulering är när han skickade ett vykort från en resa i Italien: ”Nyss utklämd genom Simplontunneln, utbreder jag mig nu över den lombardiska slätten.”

Sam gjorde sig främst känd för sin berättarkonst och inspirerade såväl Fritiof Nilsson Piraten som Frank Heller. Vid de goda middagarna höll han hov och hade allmänna observationer om gästerna, gav tillrättavisning till såväl betjäningen som till värdfolket i huset. Men alltid välkommen tillbaka.

En gång höjde han rösten och sade att ”Uppsala är den svenska lärdomens säte”. Men efter en tankepaus tillade han ”dess huvud är Lund”.

Han skrev en utmärkt handledning för doktorander, om hur man undviker att ta en examen.

http://www.medialive.se/sam_ask.htm

Men nu har Centrala Studiemedelsnämnden satt stopp för överliggaren. Studenten har inordnats i det samhälle som fordrar effektivitet och anpassning som medborgare.

Den vetenskapliga konferensen

Den vetenskapliga konferensen är drömmen för en ung doktorand på ett universitet. Att delta och supa in dofterna av professorernas aura. Dessutom att få resa med uppehälle betalt av professorn.

Det skapas dock en förutsättning att få delta. Professorn ger den unga studenten uppdraget att skapa en poster. Sammanställa forskningsresultatet som professorn har presterat och ge postern ett attraktivt utseende med grafer, bilder och en förklarande text.

Givetvis skall studenten bära på detta åbäke som består av en rullad laminerad affisch i ett rör. Transportera den genom flygplatsens korridorer och sedan checka in röret på flyget efter alla frågor av säkerhetspersonal vad detta rör innehåller.

Situationen blir inte minde komplicerad under resans gång för studenten, för att professorn möter plötsligt internationella kollegor på flygplatsen och en spontan vetenskaplig diskussion uppstår. Eleven skall enligt sedvänja hålla sig fem meter bakom professorn, i maklig takt till gaten.

Väl framme, inte allt för sällan till ett land där palmerna bildar lundar och värmen slår emot en med en behaglig ton. Det tillresande sällskapet består nu av ett flertal professorer och en och annan docent. Lyckan för studenten är att han möter fler av sina gelikar med rör under armen. Äntligen inte ensam som student. Rören skapar trygghet och gemenskapen infinner sig.

Konferensen startar med att röret skall befrias från sitt innehåll. Postern kommer på plats enligt skriftliga instruktioner. Men dessförinnan har det serverats god mat med vin och arrangören har invigt konfererelsen med freudiansk pondus med ett underbart tal i ackompanjemang av en lokal körensemble och en gisten stråkkvartett.

För lärjungen hägrar plötsligt stranden med den vita sanden, palmerna och paraplydrinkarna. Men ack eleven har ju dock sitt utbildningsbidrag med skyldighet att sitta i den mörka konferenslokalen att studera och konsumera alla PowerPoint-presentationerna.

Hotet från cyberrymden – sanning eller fiction

I slutet av 70-talet väntade vi med spänning på ett stort antal tekniska evolutioner och i samhället oprövade medier. Informationssamhället knackade på dörren med knapptelefoni, text-TV, datavision, närradio, kabel-TV, hemfaximil, bildtelefon, fjärrholografi med mera.

Elektronisk post var ett nytt begrepp och det handlade om överföring av meddelande med hjälp av telefaksimil, teletex eller andra system som Viewdata, computer mail och många andra märkliga och oförklarliga elektroniska försändelser.

Frågan om elektronisk post ledde till i en utredning beställd av Svenska Televerket. Rapporten finns, men inte tillgänglig för allmänheten. Tydligen mycket känsligt för ett parlamentariskt beslut måste verkställas. Oron växte i fråga om den personliga integriteten.

Men Datavision var något som Televerket lobbade för. Det var en märklig hybrid av svartvit TV, Text-TV och ett begynnande Internet.

Håkan Söderström på Stiftelsen Datalogisk Forskning i Stockholm beskrev Datavision: ”Vad ligger bakom datavision? Redan namnet antyder att det är något tekniskt, antagligen någonting med datorer. Vad är det som har hänt?”

Sedan på tal om det som komma skall, det vill säga Internet, skrev Söderström att det går inte koppla en dator direkt till ett telefonjack. Anledningen är att ”Det krävs en anpassningskrets, en rätt komplicerad, elektronisk ”burk”, som på fackspråk kallas modem.”

Men det stora problemet var att skriva ut alla dokument. Det fanns ingen billig ”apparat” som kunde skriva ut vad man såg på TV-skärmen.

En märklig handbok

Att finna en bok som förbryllar en är alltid roligt. Att det dessutom inte finns någon information på Internet om utgivaren ”Moralisk upprustning” med adress Birger Jarlsgatan 81 i Stockholm är ännu mer spännande.

1953 gavs boken ut och presenteras som ”En liten handbok om – den värld vi lever i. Varför den råkat i olag. Vad man kan göra åt det”.

Det är ju under kalla kriget som den gavs ut, kärnvapen, fredens hav med mera är ju begrepp som oroade var och en.

I boken ställs Kommunismen och Nazismen emot varandra som bovar i dramat och den ”Ideologiska tidsåldern” lanseras. Denna ideologi bygger på fyra grundpelare: Absolut ärlighet, absolut renhet, absolut osjälviskhet och absolut kärlek.

Men märkligt är att kapitalismen inte nämns som en av de vållande trots att det står skrivet i negativa ordalag ”… sträcker sig materialistiska idéer ut sina armar”.

Kryddat med undergångsprofetior skapas extra nyfikenhet, att läsa vidare i denna medryckande, rikt illustrerade skrift.

Men lösningen på problemet är nog att det är en religiös publikation. Men vilket samfund eller sekt ligger bakom detta alster?

Men detta okända samfund anammade den teknologiska utvecklingen: ”Genom ett teknikens under kan vi i radio tala till miljoner. Genom att Andens under kan Gud tala till var och en. Hans röst kan höras i varje hem, företag, varje regering.”.

Nog har Internet tagit över som informationsspridare efter radion och andra medier. Men radioteatern finns kvar.

Ett sjukhuskvitto

En vacker höstdag för drygt en vecka sedan betalade undertecknad 300 kronor till sjukvården. Var föremål för en grundlig besiktning på akuten.

En fantastisk föreställning där dramat utvecklade sig likt ett Star Trek-skådespel med ljudande apparater som snurrade runt min lekamen. Den ena efter den andra apparaten i läcker design och i färgerna ljusblått och vitt. Stora som små gav de ifrån sig allsköns ljud som en elektronmusikkonsert.

Allt detta för 300 kronor under fem timmar. Hur mycket kostar det inte att åka upp och ner i några hissnande attraktioner på ett nöjesfält?

Väl ute i höstmörkret före cykelturen hemåt, ställde jag mig under gatlyktans sken och studerade kvittot.

Hade erhållit ett niosiffrigt referensnummer. Tryggheten växte inom mig. Läste vidare att besöket är betalt och ett telefonnummer som man kan ringa för att ställa frågor, är även angivet.

Att ha erhållit muntligt om skröpligheten är betryggande. På kvittot kan man läsa: ”Anledning: Sjukdom”. Fortfarande kvar under gatlyktan uppenbarade sig verkligheten mer och mer, svart på vitt utskrivet på en HP-laserskrivare. Finns det annat än sjukdomar på akuten? Jo det måste nog vara skador.

Läste vidare på kvitto medan fladdermössen börjat fylkas under takåsarna inför sina nattliga utflykter. Vem är då läkaren som ställde upp under dessa fem timmar. På kvittot står det skrivet: ”Vårdgiv: Läkare” och inpräglat på samma papper: ”Sign: Anel”.

Dags att konsultera Ture Sventon.

Skrönan eller...

Att förstärka en berättelse med lämpliga överdrifter utmynnar ofta i en skröna. Den kan vara direkt osann men oftast mycket underhållande. En skröna kan fylla funktionen att lätta upp stämningen under en traumatisk situation.

Följande berättelse - eller skröna - utspelade sig i Prag under den ryska ockupationen av Tjeckoslovakien.

Under Pragvåren 1968 var Alexander Dubček generalsekreterare i tjeckoslovakiska kommunistpartiet. Han försökte införa ”socialism med ett mänskligt ansikte”. Vilket inte behagade Sovjets ledning.

Det sista han gjorde strax före han avlägsnades från makten var att utse en marinminister i Tjeckoslovakien. Dubčeks sovjetiske övervakare var övertygad om att Dubček hade blivit totalt galen och påpekade försiktigt att Tjeckoslovakien har ju varken kust eller flotta.

Då replikerade Dubček: Ni har ju justitieminister i Sovjet.