I bakvattnet av Anna Odell. Det blev inte så mycket om hennes verk. Mer om psykiatrin och domstolens beslut.
Men spörsmålet kan ledas till vad är konst? Frågan är svår att ge svar på om ens omöjlig. Men kastar nu ett litet ljus på en tilldragelse som ägde rum 1959. Det är Öyvind Fahlström som skulle ställa ut några nya målningar. Det var Riksförbundet för bildande konst som arrangerade utställningen ”Kring spontanismen”. Verken lämnade Fahlström in på Konstakademien. Embalaget, masonitskivor - som konstnären torkat av penslarna på - skulle skydda konstverken, under transporten till Konstakademien.
En av masonitskivorna blottades sedan som ett av konstverken. Fahlström besökte utställningen och såg vad som hängde på väggarna och blev mäkta upprörd. Massmedierna fick reda på detta genom Fahlströms försorg.
Riksförbundets ordförande konstdoktor Lars-Erik Åström försvarade sig i pressen med uttalandet: ”Det experimenteras så mycket på det här området, så man kan ju aldrig veta.”. Dessutom uttalade konstdoktor Åström att ”Vi tycker det är Fahlströms eget fel […] Vi tycker det inte är så konstigt att vi fick för oss att masonitskivan hörde till konstverket.”.
En parallell. Äldre elektronisk musik framförs på rullband och är alltid bakåtspolad före konsert, för att bevara rullbandets livslängd. Före en konsert skall man spola tillbaka rullbandet. Det var före live-elektronikens intåg på scenen. Vid en internationell elektronmusikfestival spelades ett stycke av Lars Gunnar Bodin. Efter framförandet gav publiken starka applåder och kraftfulla ovationer till tonsättaren Bodin ära. Verket uppfördes baklänges.
Det är konstnären som skall ledsaga, som sätter sin signatur på verket. Inte…
Källa: Expressen 3 september 1959 och egna minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar