Fick en dag en tanke om den danska Fluxusrörelsen, och om verket ”Opus: Busstur till Ringsted" av Thomas Schmit.
Det var en kväll vid 10-tiden som publiken fick meddelandet att nu skulle sista numret av konserten framföras och verket skulle uppföras i en turistbuss. Alla bänkade sig och chauffören körde ut ur Köpenhamn till torget i Ringsted där publiken fick gå av. Chauffören körde tillbaka till Köpenhamn utan passagerare. Publiken var strandsatt.
Reaktionen blev stark bland publiken där de stod mitt i natten på ett mörkt torg. ”Sceneriet liknade det man skulle upplevt om en stad skulle evakueras.”. Det var en del av verket.
Några få gav sig genast iväg för att gå hem, flera mil. Några blev förbannade och ville gå till polisen. En av dem gjorde det, utan framgång.
Det är en viktig del i en Fluxuskonsert att publiken är en del av verket, med dess eftereffekter. Att verket utvecklas långt efter själva "händelsen". Flera dagar och veckor efteråt som ringar på vattnet.
MEN! Tänker plötsligt på en Lundakarneval där det fanns ett tält där man fick betala inträde och det stod skrivet "Välkommen till Paradiset" vid ingången. Väl betalt inträde kom man ut till Paradisgatan, utanför karnevalsområdet. Därefter fick publiken betala inträde igen för att åter igen få möjligheten att komma in på karnevalsområdet. Även här blev publiken strandsatt.
Frågan är: Vilket är spexet, vilket är konstverket? Kan vi se några skillnader i denna jämförelse? I så fall var finns skillnaden?
Källa: Knud Pedersen. Kampen mot borgarmusiken. Kalejodoskop, 1985.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar