Vid en femtioårsfest som jag deltog i för många år sedan ursäktade sig min bordsdam under middagen att hon var nödtvungen att gå ut för att pudra näsan. Plötsligt satte sig en kortvuxen äldre man på hennes plats, med en 40 år yngre dam i hans knä. Denne man började obesvärat äta av min bordsdams mat och tog även några klunkar vin ur hennes glas. Jag blev förbryllad och fråga sedan en bekant vem denna person är. Det är Spuling fick jag till svar.
Han namn är Folke Lindh. En av 1900-talsseklets mest originella Lundaprofiler.
Folke Lindh 158 cm lång, till yrket advokat, något ilsk, slagfärdig, kvick och med sarkastisk humor. Som vältalig advokat manövrerade han lätt ut Henning Sjöström i det beryktade Sagerska målet och vann det. Dessutom lär han varit advokat till John Waynes stuntman.
Han var som sagt en kvinnokarl i tanke på den unga dam som satt i hans knä. Han påstod att han en morgon hittats bland lakanen hos en storvuxen, men bakfull stiftsjungfru, som vid upptäckten av den lille herrn trodde sig att fått missfall.
Gin var Spulings favoritdryck. Det är många av oss i Lund som minns honom komma in på Systembolaget för att inhandla sin dagliga ranson. Han blev mottagen av personalen som en VIP-kund. Spulings ensidiga diet gav anledning till att lundaredaktören på Sydsvenska Dagbladet undrade över i Sydsvenskan om gin har medicinska kvaliteter som ännu inte har erkänts.
1954 blev Spuling mentor för den unge spexaren Hans Alfredson. Spulings fabulerande och historieberättande där sanning och fantasi vävdes samman gav upphov till Hasses Lindeman-monologer. Spuling hade senare i livet roller nästa i samtliga filmer som Hans Alfredson regisserade. Utom i en av filmerna där Spuling påstår att han hade rollen som osynlig.
Vid en av Sten Bromans högtidliga märkesdagar var givetvis Spuling inbjuden. Spuling gick omkring under festen med ena handen i innerfickan då han fick frågan: Varför har du handen i innerfickan? Det är gravtalet som jag har i fickan säger Spuling. Gravtalet, vilket gravtal? Det är Sten Bromans gravtal säger Spuling. Men, Sten lever ju och vi firar honom! Då replikerar Spuling att kvällen är lång.
Spuling var även åklagare. Han skall vid ett tillfälle åtalat en person för en cykelstöld och yrkade på dödsstraff, varpå domaren tillrättavisade honom:
- Åklagaren vet väl att vi inte har dödstraff i Sverige?
Varpå Spuling skall ha svarat:
- Det skiter jag i!
Han önskade att få sluta sina dagar som avdankad generalfältmarskalk på Rivieran, omgiven av indiska dansöser. Men han dog någon månad efter 1998 års Lundakarneval, där han säkert deltog som mentor för några unga spexare som är stora i dag. Inga namn nämnda.
På fotografiet ser vi Spuling och Hans Alfredson samtalar.
Källor: ”Humor i Lund” utgiven av Lunds Universitetshistoriska sällskap, 2000 samt mitt eget minne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar