Biblioteket som försvann

Bibliotek är ett märkligt etablissemang med utlåning som sitt enda ändamål. Vilken annan inrättning i samhället lånar ut något; en bil, ett hus, en möbel, ett verktyg etc.? Biblioteket är en oas.

Då och då blir man fängslad av en bok som man läser om och om igen. Bo Cavefors gav ut boken ”Läsarmekanismer” 1971 med essäer av Harry Järv. En av de många fina utgivningar som Bo Cavefors har berikat oss med.

Vad som fängslar mig mest är kapitlet ”Alexandriana”, om biblioteket i Alexandria som bestod i över tusen år, som grundades av Alexander den store år 331 f.Kr. Harry Järv ger en varsam insiktsfull, källkritisk och detaljerad beskrivning om livet i och kring biblioteket.

Skalder och författare var chefsbibliotekarier. Den första av dem var Demetrios från Phaleron - Aristoteles lärjunge - som införskaffade böcker energiskt och effektivt.

Något företag som Bibliotekstjänst fanns inte. Det var fältherrarna och agenter som genomsökte hela Medelhavsområdet . Bland annat förvärvdes Aristoteles boksamling för dyra pengar.

När biblioteket var som störst fanns det upp emot en miljon böcker. Nej stopp, inte böcker på den tiden, det var handskrivna rullar.

Sedan går åsikterna isär hur biblioteket brann ner, år 47 f.kr. Om det var Caesar som arrangerade bokbålet tvistas det fortfarande om . Bilden visualiserar Alexandrias undergång enligt medeltidens synsätt om den dramatiska händelsen. Ett träsnitt tyckt i Nürnberg 1493.

Men biblioteksbyggnaden återuppstod 2003 vid namn Bibliotheca Alexandrina. Sverige har gjort en stor insatts vid återuppförandet. Stiftelser har finansierat; Nobel Room, Gad Rausing Auditorium och Söderberg Lounge.

Mitt möte med Harry Järv för ett antal år sedan är även intressant. Men, det är en annan historia.