Att vara boxare och poet och sedan försvinna

Arthur Cravan var en märklig person. Poet, förläggare och boxare. Men det är när han försvann i en segelbåt utanför Mexico City, 1918 som myterna om Cravan växte. Av Blaise Cendrars beskrevs han 1950 som en av de stora inom den moderna poesin trots att ingen monografi finns om honom. Föregångaren inom Dada-rörelsen.

Cravan skröt alltid om att han var nevö till Oscar Wilde. Garielle Buffet-Picabia skrev att hans extremt tunga kropp – 105 kilo – och som var mycket vackert byggd, trots sina ovanliga mått bär på ett olympiskt huvud.

Våren 1914 håller han sitt första av sina berömda konstföredrag, just i Paris. Stora affischer på stadens gator deklamerar att han skall begå självmord inför publik och uppträda naken. Den traditionella vattenkaraffen vid podiet skall bytas ut mot ett innehåll av absinth. Publiken skränar och buar ut honom när Cravan oklanderligt i flanellkostym håller ett oändligt torrt föredrag om Victor Hugo.

1918 öppnar han en boxningsakademi i Mexico City som går i konkurs. Dessförinnan har han boxats mot Jack Johnson i Barcelona och givetvis förlorat.

En kort historia om en märklig person.