Amorosa ett öde

Poeten och författaren Gabriel Jönsson skrev: ”Sextetten Amorosa som spelade i går, skall för er bägge blåsa vid påsk och till nästa år, och sillabåten Sigri skall styras av en man, som vet att vi få slita förjämt för varann.”

Det är om blåssextetten Amorosa – inom logen Amorosa - som jag nu skall berätta om. Sextetten Amorosa bildades inom nykterhetsrörelsen (IOGT) i Landskrona år 1894.

IOGT var totalt emot allt nöje. De försupna arbetarna som besökte Folkets Park skulle stävjas. ”Orden är […] ingen passande tillflyktsort för nöjeslystnadens skaror…” Det meddelades även att; ”Goodtemplarna har nödgats vända sig hufvudsakligen till arbetarbefolkningen…”. ”Vi finna sålunda att, trots åtal och domar, danssjukan här och hvar grasserat äfven under sista decenniet…”

Vad hände i Landskrona när logen Amorosa bestämde sig för att bilda en blåskorkester som skulle uppträda på logens möten och delta i arbetarrörelsens 1:a maj demonstrationer. Det finns ju något som heter dans i Folkets Park. Logen Amorosa upptäckte tidigt att deras musikkår var inkomstbringande. Kassan stärktes och musikkåren Amorosa anlitades vid allehanda danstillställningar. Men ett och annat demonstrationståg hade tid kåren tid för i bara farten.

Det var inte bara kassan som stärktes hos logen utan även vad musikerna fick innanför västen efter varje uppträdande bland annat i Karlslundsparken. Hur var det nu med att arbetarna skulle stävjas. Petter Persson ramlade ner för trappan med sin tuba i fyllan och lilla spissen (snaps) dracks på musikkårens styrelsemöten och så mycket mera som utspelade sig vid förra sekelskiftet under musikåren Amorosa tid .

Sedan kom jazzen. Men det är en annan historia.

Ps. En av musikerna hette Ernst Bild. Familjen fick byta efternamn till Biltse efter det att släkten Bildt påpekade oäktskapet. Men då var inte Carl född. Sic!

Källor: Landskrona museum, Arbetarrörelsens arkiv i Landskrona samt undertecknad

Biblioteket som försvann

Bibliotek är ett märkligt etablissemang med utlåning som sitt enda ändamål. Vilken annan inrättning i samhället lånar ut något; en bil, ett hus, en möbel, ett verktyg etc.? Biblioteket är en oas.

Då och då blir man fängslad av en bok som man läser om och om igen. Bo Cavefors gav ut boken ”Läsarmekanismer” 1971 med essäer av Harry Järv. En av de många fina utgivningar som Bo Cavefors har berikat oss med.

Vad som fängslar mig mest är kapitlet ”Alexandriana”, om biblioteket i Alexandria som bestod i över tusen år, som grundades av Alexander den store år 331 f.Kr. Harry Järv ger en varsam insiktsfull, källkritisk och detaljerad beskrivning om livet i och kring biblioteket.

Skalder och författare var chefsbibliotekarier. Den första av dem var Demetrios från Phaleron - Aristoteles lärjunge - som införskaffade böcker energiskt och effektivt.

Något företag som Bibliotekstjänst fanns inte. Det var fältherrarna och agenter som genomsökte hela Medelhavsområdet . Bland annat förvärvdes Aristoteles boksamling för dyra pengar.

När biblioteket var som störst fanns det upp emot en miljon böcker. Nej stopp, inte böcker på den tiden, det var handskrivna rullar.

Sedan går åsikterna isär hur biblioteket brann ner, år 47 f.kr. Om det var Caesar som arrangerade bokbålet tvistas det fortfarande om . Bilden visualiserar Alexandrias undergång enligt medeltidens synsätt om den dramatiska händelsen. Ett träsnitt tyckt i Nürnberg 1493.

Men biblioteksbyggnaden återuppstod 2003 vid namn Bibliotheca Alexandrina. Sverige har gjort en stor insatts vid återuppförandet. Stiftelser har finansierat; Nobel Room, Gad Rausing Auditorium och Söderberg Lounge.

Mitt möte med Harry Järv för ett antal år sedan är även intressant. Men, det är en annan historia.

Konstnären och psykiatrikern – ett möte

Tänker mycket på det som sker mellan David och Anna, två aktörer. En verbal envägskommunikation där David för talan och Anna förser David med material till denna monolog.

Att psykiatrin och kulturen möts är inget nytt. Se Hill och Josefsson målarkonstnärerna och tonsättaren Hägg, de verk dessa konstnärer har skapat. Davids fader – även han psykiatriker – som författade journaler som en skriftställare, med exakthet och precision i en målande ton. Ett konstverk i sig.

Anna är konstnären som vill utrycka sig. Blandar ihop yrke och privatliv precis som David. Anna skall slå på David och David skall klippa av håret på Anna.

Men konsten kan ju ge sig i uttryck omstörtande; som Fluxusrörelsen och Jörgen Nashs happenings som några exempel. Det ägde rum på en begränsad scen, i ett begränsat rum.

En annan scen är psykiatrikerns som även detta rum symboliserar det omstörtande. Men där pockas det på att denna föreställning förs i ett begränsat rum, i ett slutet sådant. Ingen öppen föreställning - ett förtroende mellan aktörerna, utan publik.